top of page
  • handlinglundqvist

Att förvandla en blyg/osäker hund till att bli Show Dog - går det?

Uppdaterat: 18 apr. 2023

I det här blogginlägget ger jag mig på ett känsligt ämne. Syftet är att ge dig som har (eller kommer att ha) en hund som inte omedelbart älskar utställningar hjälp på vägen. Mycket handlar dock om saker alla utställare kan ha nytta av oavsett hur trygg hunden känner sig i utställningsmiljön. Här ger jag mig också själv lite större utrymme att vara personlig. Därav att det här blogginlägget tog så oerhört lång tid att skriva. Jag har också låtit det bli ganska långt. Jag funderade på att dela upp det i två delar men insåg att poängen skulle gå förlorad.

Som läsare med en blyg eller osäker hund ska du nämligen veta att den här texten börjar i MOLL men slutar i DUR. Att träna en blyg hund för utställning går. Det går definitivt att ta sig förbi svårigheterna! Det finns dock många OM och MEN och definitivt ingen quick fix. Det jag kommer att skriva om här är vägen dit. Den vägen kommer att vara krokig. Tro inte annat. Bakslag kommer alltid och man måste planera noga och alltid sätta hundens bästa framför vad man själv vill. Stressar och chansar vi blir priset för hunden för högt. Vi som ägare har råd att skippa den där utställningen vi anmält till och längtat så mycket efter. Hunden har det definitivt inte.

Att träna en hund till att bli Show Dog som inte har det naturligt är däremot inte säkert att det går. I det begreppet lägger jag nämligen en hund som älskar att visa upp sig och växer av den miljön - men baske mig den som ger sig! Att komma väldigt långt och nå framgångar i ringarna går absolut.

Ska man överhuvudtaget ställa ut en osäker hund kan man ju fråga sig? Den frågan måste vi avhandla redan från början. Dels för att den är så känslig - dels för att den är så viktig

Hundutställningar går ju ut på att hitta sunda och friska hundar. Avel och utställning hör verkligen ihop. Osäkerhet (beroende på vad man lägger i ordet) är ju inget man associerar med någon av de kategorierna och i synnerhet inte sundhet. Att avla på en hund som upplevs som osäker när den paras hade jag personligen inte rekommenderat. Men din hund är sällan densamma över tid. Bara för att hunden var osäker vid 10 månaders ålder innebär ju inte det att den inte är supertrygg vid 4 års ålder. Svaret på frågan om hunden ska ställas beror enligt mig på Varför den är osäker - och När du ställer den. Det finns definitivt hundar som man för hundarnas skull inte ska utsätta för en krävande utställning. Det händer allt som oftast att jag avråder kursdeltagare från att anmäla till utställning. "Träna men ställ inte ännu" är det vanligaste rådet. Det händer givetvis att jag avråder helt. Hundutställning är en sport som många av oss älskar - men det får aldrig bli på bekostnad av att vi utsätter våra hundar för något de inte kan hantera.

Osäker och Aggressiv - nej definitivt inte. I min värld är det en osund kombination och då ska man inte utsätta dem för en så mentalt krävande miljö som en utställning. Utställning och avel hör ihop

och en sådan hund ska ju inte avlas på ändå.

Skilj på Blyg och Rädd En rädd hund kan tränas - men definitivt inte ställas än. Här måste du som ägare först gå till botten med varför den är rädd. En hund som du upplever som rädd ska definitivt inte ställas ut innan du hittat nycklarna till hur du ger den trygghet och säkerhet på utställningen. Det krävs jättemycket arbete av dig som ägare - men det går att komma över rädslan och med rätt nycklar kan det gå ganska fort.

Osäker för att den tycker att miljön och situationen är obehaglig och främmande? Ja definitivt - men då måste du investera i Tid. Här befinner ju sig i princip alla hundar som kommer på sina första utställningar då miljön ställer så höga krav. Har man möjlighet är det ofta lättare att börja med utomhusutställningar för att sedan introducera inomhusmiljön.

Osäker för att den upplevt något skrämmande på utställning? - Ja definitivt. Även här pratar vi om att du måste investera i tid- väldigt mycket Tid i kombination med arbete!

Att kursdeltagare kommer till mig och säger att deras hundar blivit rädda på utställning är tyvärr alldeles för vanligt och lika tråkigt varje gång. Anledningen är ofta att man inte tränat och förberett tillräckligt i förväg - men det spelar ju ingen roll då! Skadan är redan skedd och för hundens skull är det oerhört viktigt att reparera den. Det kommer aldrig att gå över av sig själv! Ibland spelar det ingen roll hur bra man förberett sin fyrbenta vän. Helt oförutsägbara saker kan, som i Pellas fall, hända vem som helst.


Nedan kommer jag att använda mig av orden blyg eller osäker och refererar då till ovanstående definitioner.


Tid är ett ord som kommer att återkomma ofta i det här blogginlägget

När vi jobbar med osäkra hundar är det nämligen bara Tid och en massa jobb som är vägen till framgång. Det finns tyvärr ingen quick fix. Förutom tid är Din Trygghet, Din Energinivå och Din Pondus i såväl i ringen som på träning helt avgörande. Det är också väldigt viktigt vad du har för Mål med såväl träning som utställning. Allt detta återkommer jag till nedan.

Genom åren har jag träffat jättemånga ekipage där den tvåbenta delen av ekipaget sagt att den fyrbenta är rädd eller osäker. Oftast för att något hänt i samband med utställning - men långt ifrån alltid. Jag är inte hundpsykolog. Jag är handlertränare. I nedanstående text kommer jag att utgå ifrån mina erfarenheter från såväl mitt jobb som handlertränare som min egen utställnings- och utvecklingsresa tillsammans med den blyga tiken Pella.

Det finns definitivt inte ETT svar på hur man jobbar med en osäker hund. Nycklarna till framgång är olika, men en hel del gemensamma nämnare finns. Nedan hittar du mina tankar utifrån dem.

Du ska alltid veta att det går! Men utgå också från att ni har en lång resa framför er oavsett orsaken till osäkerhet. Vägen till att bli en Show Dog är jättelång - men på vägen hinner ni uppleva massor av framgångar, framsteg och underbara ögonblick tillsammans!


Träna, träna träna!

Träning är alltid viktigt innan du ställer en hund. Utställningsmiljön är väldigt krävande. För en osäker hund är det helt avgörande. Ditt första mål ska vara att hunden är avslappnad på träning. Den måste inte älska det men får definitivt inte uppvisa flyktbeteende. Här handlar det i första hand om att du agerar annorlunda och ställer indirekta krav hunden inte är van vid. Du måste investera tid och inte ställa krav. Det senare är svårt men oerhört viktigt. Extra svårt blir det när vi tidigare haft hundar som varit Show Dogs då vi gärna ställer för höga krav på oss själva och därmed hunden vi arbetar med.


Börja träna på egen hand - bara du och hunden. Främmande miljöer med andra hundar blir ofta ett steg för mycket i början. I början är det väldigt lite som påminner om utställning. Här ska allt handla om glädje! Kan du få hunden att galoppera med dig - jättebra! Kan du få den att hoppa - jättebra! En hund du kan busa med har du alla möjlighet att jobba med. Osäkerheten släpper i takt med hur roligt hunden har på träning. Sluta när det är som bäst - det är det minnet hunden tar med sig från träningen. Det är superviktigt att hunden ser (och hör) att du är glad! Kontakt är nyckelordet. Lär hunden att utställningsträning inte handlar om krav utan om positiv och rolig kvalitetstid med dig.

För mig och Pella handlade det i början, förutom att vi åkte iväg till en främmande miljö, framförallt om att hon skulle vänja sig vid att jag var så annorlunda! Privat är jag extremt introvert. På utställning, på mina kurser och på träning beter jag mig helt annorlunda. Utöver den nya miljön krävde den omställningen en hel del tid och träning för henne att vänja sig vid. Det ställer också väldigt stora krav på mig på utställning. Ibland lyckas jag, ibland inte.

Ofta kräver vi för mycket utan att veta om det. Ett stå med en osäker eller otränad hund får inte vara längre än 2-5 sekunder innan du överöser den med beröm! Övergå omelbart till att göra någonting annat. Så fort du blir passiv kommer hunden att tolka det fel (dvs som att du inte är nöjd), t ex när du står och gräver för länge i godisfickan... Får du inte tag på godiset i tid är det bättre att bara bli jätteglad och kasta sig in i något nytt med hög energi.

- Steg 1 - träna hemma

- Steg 2 - träna i främmande miljö

- Steg 3 - träna med andra på kurs eller dylikt


Pella

Pellas resa började 200 mil öster om Moskva. Resan till Skåne tog 4-5 dagar. Trots att transportföretaget var helt fantastiskt (verkligen!) var det en mycket stressad 4 månaders valp jag hämtade i Stockholm. Främmande miljöer var ingen höjdare för henne. När hon väl landat hemma i flocken kunde träningen börja så smått. Här var det fokus på mycket små steg i taget. Nästan ingenting av det jag brukar göra med våra andra hundar funkade.

Hon och jag tränade jättemycket. Det gick trögt, men till slut kände jag att nu är vi redo för att träna på en inoff. Att det här var en bra hund var det ingen tvekan om. Det här var Otto 2.0 exteriört. Väl där var vädret inte till vår fördel. Kallt, blåsigt och regn. Inte jättekul för en American Hairless Terrier. Domaren ställde upp trimbordet inne in domartältet (otäckt för de flesta hundar jag jobbat med men givetvis överkomligt. Knepigt för mig då jag inte kan stå rakt dock.). Problemet var att domartältet rasade över henne i samband med hanteringen tillsammans med hon fick x antal liter vatten över sig! På allra första utställningen...

Flykt naturligtvis och en traumatisk upplevelse. Sämsta starten på utställningskarriären för Pella. Att ge upp fanns dock inte på kartan.


Väldigt ofta beror det vi tolkar som osäker på vilket stöd vi själva ger som handlers/ägare

Alla hundar behöver att du ger 100% av din närvaro och energi i ringen såväl som på träning. Pondus, säkerhet och energi är nyckelorden! När vi ställer krav utan att samtidigt ge dem det stöd i form av energinivå och närvaro de behöver svarar de inte på det vi vill att de gör. För den osäkra hunden är det här jätteviktigt!

Ett exempel: Jag har alltid väldigt hög energi på mina kurser. Nästan på varje kurs säger en deltagare att "hunden inte kan" i exempelvis en övning som avser att den själv flyttar på ett framben. 5 sekunder senare har den gjort det vi ville när jag på ett busigt vis gjort samma förlyttning trots att jag är en helt främmande människa och att det är husse eller matte som håller i kopplet (OBS i stå och busmoment - att ta en hund i koppel och springa gör jag ytterst ogärna på kurs då det kräver ett närmre band mellan handler och hund). Bjuder vi inte på oss själva vid utställningsträning får vi helt enkelt inte den reaktion vi vill ha.

Reagerar hunden med obehag för min höga energinivå vet jag dock att den är osäker på ett djupare plan och då får man jobba helt annorlunda och mer trygghetsskapande. Pella hör till den här kategorin. Det har varit klurigt för mig men också lärt mig oerhört mycket!

Normalt för den "vanliga hunden" är problemet att vi har för låg energinivå, ställer för höga krav och inte ger tillräckligt starkt beröm i rätt tid - och framförallt inte bjuder på oss själva. För den blyga hunden är det här ännu viktigare. Vår energinivå måste vara lika hög men fokuseras på närvaro och lugn. För att utstråla lugn och trygghet krävs enligt min erfarenhet väldigt mycket energi och fokus.


Nyckeln till framgångsrika träningar med den osäkra hunden är att ge dem tid, kärlek och lek

Skilj på träning hemma och borta. Hemma i hundens trygga miljö tränar du korta och intensiva pass varje dag! Det kan låta mycket med varje dag, men det räcker faktiskt med en kvart om dagen. Det är där du bygger samspelet mellan er och är nyckeln till ett Stå där hunden ställer sig själv med perfekt balans. Varva lek och bus med träning. På såväl egen träning som på mina kurser bygger nästan all "ståträning" på att jag utnyttjar buset till att hunden ska knäcka koden till att ställa sig själv med perfekt balans. Då uppfattar hunden även den vanliga ståträningen som lek, något jag tycker är oerhört viktigt.

På bortaplan är det annorlunda jämfört med hemma - och i synnerhet om det finns andra människor och hundar närvarande. I främmande miljö med andra hundar och människor närvarande är ett träningspass kortare än två timmar helt meningslöst och i värsta fall kontraproduktivt! Det tar så oerhört lång tid för dem att landa i miljön och logga in. Osäkerheten kommer aldrig att hinna släppa innan det korta passet är slut. Det är inte den känsla du vill att hunden tar med sig därifrån.

För den blyga hunden är två timmar till och med i minsta laget enligt mig. Jag rekommenderar alltid mina kursdeltagare med den typen av hundar att gå längre kurser än så. Dyrare - ja. Mer tidskrävande - ja. Men med den blyga hunden har vi inte råd att kompromissa. Det räcker att hunden kommer hem från EN träning med en negativ upplevelse för ett rejält bakslag som du sedan får lägga månader på att reparera.

När man tränar den blyga eller osäkra hunden krävs det här att man tar sig tid och tar det väldigt lugnt. Fokusera på det som gått bra. Upprepa det. Bjud på din glädje för vad som gått bra, men gå då inte på i ullstrumporna och lägg på nya saker! Låt hunden landa i att den varit duktig. Älska den! Pausa och upprepa istället samma sak efter en stund. Bara för att det gick bra första gången behöver det tyvärr inte gå bra nästa, men är mer sannolikt än om du höjer kravnivån. Är du på en träning eller kurs där någon annan leder? Här måste du själv ha pondus att styra vad du och din hund gör utifrån vad du tror att din hund mår bäst av. Har du själv hyrt en hall i 3 timmar och tränat framgångsrikt i 25 minuter är det väl investerad tid. Det innebär dock inte att du är passiv den övriga tiden. Fokus måste ligga på hunden hela tiden. På en kurs eller träning är ofta den mest känsliga tiden när du tar en kopp kaffe eller är social med andra och därmed lämnar åt hunden att själv processa de intryck den får.


Energinivå på träning och utställning

Såväl i ringen som innan ni går in måste all din energi och fokus riktas helt mot hunden du ställer! För hunden ska det här vara kvalitetstid med dig. Det här är viktigt för alla hundar - men extra viktigt för den osäkra hunden. Du måste vara närvarande fullt ut. Glad, positiv och naturlig. Ingenting i din utstrålning får förmedla osäkerhet (den mångdubblas hos hunden). Sträck på dig och var stolt och självklar redan när ni går till bilen på väg till träning. Du måste bli löjligt glad även för saker som du inte bett om. Berömmet ska komma snabbt och vara närmast överdrivet! Den trygga hunden agerar ofta utifrån principen att "nu gjorde jag något - det blev nog bra". Den osäkra letar fel. Här gäller det att vara oerhört snabb med berömmet innan hunden gör någonting annat som den tror kan vara mer rätt. Berömmet ska vara översvallande och hjärtligt. Visa att du blev glad!

Pauser under träning är bra - men aldrig i samband med att du "ställt krav" på hunden i form av en övning. En paus måste alltid föregås av massor av beröm och kärlek. Väntar vi för länge med berömmet blir det som sagt en möjlighet för hunden att tvivla på om den gjorde rätt. Fundera på hur du själv fungerar och tänker i en miljö du inte är helt bekväm i.


Din röst

På mina kurser brukar jag säga att våra hundar förstår alla världens språk utom ett - bebisspråk. Använd din vanliga röst. Kanske till och med en röst med lite mer pondus och självsäkerhet. Så fort vi gör rösten ljusare riskerar vi att berätta för hunden att "det här är jättefarligt". För den osäkra hunden är det här A och O! Lugnt, tryggt, pondus. Den osäkra hunden behöver höra din trygga röst hela tiden. Varje sekund du blir tyst hinner den tänka någonting annat. Så prata högt och lugnt hela tiden! Så fort vi är tysta lämnar vi den i sticket.


Trygghet - på träning och på utställning

Din roll som handler är alltid viktig, men än mer med en osäker hund. Såväl för hundens upplevelse som de resultat ni når. Ju tryggare du själv uppträder i och omkring ringen desto bättre blir det. Vad du gör timmarna innan du går in är ännu viktigare än tiden i ringen. Desto tryggare lär din hund bli. Och är den trygg lär resultaten bli därefter. Sträck på dig och visa att du är stolt över din hund redan när du tar ut hunden ur bilen på parkeringen! Det är här du måste gå in i rollen. Det här är den mest stressande miljö hunden kommer att möta under dagen! Här behöver du använda all din inre Coremuskulatur för att ge hunden all den pondus, trygghet och tillit du besitter. Sträck på dig, slappna av i axlarna och höj hakan! Stolt och självsäker är alltid en bra utgångspunkt - men kom ihåg - det är en roll du spelar. Du behöver inte vara sån som person. Jag är det definitivt inte. Våga spela rollen även på träning! Att du iklär dig "handlerrollen" är viktigt. (blir troligen ett eget inlägg framöver) Det är viktigt att du agerar likadant på träning utanför hemmiljön. Du får inte vara annorlunda på träning jämfört med på utställning. Då tappar träningen sitt syfte. Ta ut svängarna! Med Pella, såväl som med många osäkra hundar, var nyckeln när jag strålade med armarna och överdrev jättemycket! Plötsligt fick jag en hund som vågade sträcka på sig utan att låta instinkten att hon kanske gjorde fel ta överhand. Våga tänka utanför boxen och experimentera. Att det inte är någon skillnad mellan en blyg hund och en blyg människa med i grunden låg självkänsla är definitivt något jag lärt mig under hennes resa.

Fokus ska ligga på små små framsteg. Ibland kan det vara ett framsteg att utvecklingen inte gått bakåt. Det här är en lång resa.


Väl på utställning - ta höjd!

Kom i god tid på utställning. En osäker hund behöver väldigt mycket tid för att hinna landa i miljön. Ägna all tid åt hunden. Det här ska vara kvalitetstid med dig för din hund. På utställning behöver du normalt vara vid ringen minst två timmar innan du ska in (med en pälshund som behöver tid med pälsen innan du går in ännu tidigare). Har man otur ska man först in. Då får du stå först i kön och ha gjort en del av arbetet innan. Den osäkra hunden behöver nämligen normalt mer tid än två timmar. Ibland mycket mer. Kan du komma till utställningsområdet dagen innan är det jättebra (oftast trevligast dessutom). Att åka tidigt på morgonen/natten är sällan ett framgångskoncept för en hund som upplever främmande miljöer som otrygga. Åk dagen innan. Då har du chans att ge din hund den kvalitetstid och kärlek den så väl behöver. Resan kan bli något positivt. Kan du inte göra det är det i många fall bättre att skippa utställningen.

Har du en bordshund eller en pälshund? Släpa med dig ett riktigt stadigt och inte allt för litet trimbord. En hund som är osäker på bordet mår väldigt bra av att ha stått, suttit eller legat på ett bord under en tid innan den går in i ringen. Utan att ställa krav, men gör gärna övningen jag skriver om här. Hundar som upplever att alla andra hundar och människor kommer lite för nära och är lite obehagliga mår dessutom utmärkt av att vara ovanför alla andra på bordet. Då blir de tryggare. Då bordet, av givna orsaker, varit en issue för Pella har det här varit jätteviktigt för henne.


När ska hunden ställas?

Det enkla svaret för hunden som inte redan råkat ut för ett bakslag på utställning är - när du tror att den är redo. Det är dags när du känner att kurser, träningar mm gått tillräckligt bra - absolut inte innan. Följ din magkänsla och chansa inte. Ditt beslut kan mycket väl avgöra den framtida karriären i ringen. Alla måste dock vara nya någon gång - både två- och fyrbenta.

För den osäkra hunden som redan upplevt något obehagligt på utställning är mitt svar annorlunda. Tid läker inte sådana här sår. Här måste man upp på hästen igen. Men du måste utvärdera situationen som inträffade noggrant. Vad hade jag som handler kunnat göra annorlunda? (Att skylla på någon annan är helt meningslöst. Väldigt ofta ingår ordet "domaren" i berättelser jag får mig till livs. Domaren har dock enligt mig rätt att kräva att ett ekipage på officiell utställning kan hantera att domaren av tidsskäl går utanför ramen för vad vi ofta kallar för hundspråk. Av tidskäl börjar de med huvudet eftersom det är det första de kommer till. Här är jag hård. Kan din hund inte hantera det har du inte tränat nog. Det innebär absolut inte att den måste stå som en staty vid hanteringsögonblicket.) Fokusera på det du kan påverka! Vad är det som triggar igång minnet av den obehagliga upplevelsen?


Man lär av sina misstag

När tältet rasade över Pella hade vi redan anmält henne och ett par av våra andra hundar till en tredagarsutställning i Danmark ett par veckor senare. Ingen höjdare. Första dagen gick faktiskt riktigt bra resultatmässigt. Troligen var hon mest chockad av upplevelsen. Dag 2 - katastrof. Ingen trevlig upplevelse för henne alls. Dag 3 strök jag henne 5 minuter efter att vi kommit in på området (dvs gått 200m från husvagnen). Lärdomen och insikten blev att Pella ville fly från obehaget till sin flock (då hon är en social hund inkluderade det även familjen vi uppgicks med under utställningshelgen). Nyckeln blev att göra flocken mindre och att ta små små steg. Veckan därpå tog jag med henne och Otto på en veckas jobbresa där jag höll kurser på olika ställen i landet. Under nästan en vecka var det bara jag, Pella och Otto. Otto är essensen av en Show Dog. Han älskar det mer än något annat. Dessutom är han en extremt ansvarskännande alfahane. Han är "pappa" till alla våra andra hundar trots att han egentligen inte ligger bakom någon av dem som inte just nu ligger i vår valphage. Pella är trygg med honom. Vi träffade några fantastiska kursdeltagare som fick hantera henne mycket försiktigt på kurs 2 och 3. På kurs 1 räckte det med att hon fixade att vara där och se vad jag gjorde - men på betryggande avstånd från alla. Resan avslutades med Boråsutställningen (1 månad efter tältincidenten) . Flocken krympte och det fanns ingen att fly till utanför ringen. Under hela resan var jag noga med att gå in i rollen varje gång vi gick utanför hundbil eller husvagn. Vi kom till Borås 2 dagar innan utställningen. Campingen (som ligger bredvid utställningsområdet) blev efter en tid en trygg plats. Vi knatade kors och tvärs genom Borås centrum (där det var någon slags stadsfest). Vi blev inbjudna på en Pub då personalen tyckte att hundarna såg törstiga ut. Pella växte efter hand. Strategin var att hon skulle bli mätt på intryck. All min fokus och tid på utställningen ägnades åt Pella. Inget daltande. Snarare handlade det om att uppträda väldigt lugnt och självsäkert. Allt för att ge maximal trygghet och säkerhet. Tältet var uppsatt dagen innan och trots att vi skulle in ganska sent gick vi in på området när de öppnade. Jag har gjort bättre uppvisningar i ringen, men det spelar ju ingen roll. Det var inte därför vi var där! (hon kom 2BT med cert). Allt handlade om hennes upplevelse. Resultatet var totalt ointressant. Det senare är oerhört viktigt och jag har nog aldrig åkt hem så nöjd från en utställning! Det här var början på en mödosam, men ganska intensiv, resa för att ersätta hennes starka negativa minne med andra mer positiva. Det här är inte ett "one time job" - det måste upprepas gång efter annan.


Pondus och varför du går in i ringen

Allt handlar om flygtimmar för den osäkra hunden! Våga strunta i resultaten. Flygtimmarna är varför vi är där. Erfarenhet och att bygga upp en bank av positiva upplevelser som kan motverka det negativa hunden varit med om (alternativt är rädd för att få uppleva). Att få den blyga eller osäkra hunden att våga och att få henne eller honom att uppfatta stunden med dig i ringen som positiv betyder allt. Allt annat är oviktigt. Våga också stryka hunden från utställningen om du känner att den inte är redo eller har en dålig dag. Utsätt inte den för ett bakslag. Att chansa kostar för mycket. Att stryka en hund från en utställning man kanske lagt tusentals kronor på tar emot för de flesta. Det är dock en investering för framtiden. Bakslaget som följer lär kosta såväl dig som hunden mer om du inte gör det.

Du som handler måste ha jättemycket pondus såväl i som omkring ringen. Du är din hunds trygghet. För de flesta av oss faller det inte helt naturligt. Det är dock en roll vi spelar. Med pondus menar jag såväl kroppshållning som att våga göra det som är bäst för din hund i ringen. På de första utställningarna för Pella stannande jag efter att ha lyft upp Pella några meter bort från domaren när de bad om hantering och berättade med två korta meningar vad som hänt och förklarade också att allt handlade om "flygtimmar" i ringen. Domarna är alla hundmänniskor! De kan dock inte veta innan du berättar. Om bedömningen blir sämre? Ja självklart blir det lättare för domaren att ge en ärligare bedömning. Det brydde jag mig inte mycket om och bryr mig fortfarande inte. Till de flesta var jag så ärlig att jag sa att jag totalt struntade i resultatet. Våga vara ärlig - men mycket kort och koncis. Det är viktigt att du fokuserar på hunden hela tiden. Fler än två korta meningar skulle jag dock inte rekommendera. Ingen domare i världen upplever sig ha tid med att du berättar hela din hunds livsberättelse. Det är din pondus som är avgörande. Visa att du vet vad du gör och varför. Med den osäkra hunden är upplevelsen alltid målet. Resultat är bara bonus. Som handler måste du våga bortse från dem! För hunden är det viktiga även att du vågar bortse från dina egna rädslor om hur det kan gå, Ger du efter för dem är risken större att just det du är rädd för inträffar.


På utställning

Mycket galopp och bus på uppvärmningen - inga krav men massor av kärlek! Det är normalt nyckeln till en framgångsrik utställning. Här måste du dock känna din hund. Den osäkra hunden kan mycket väl uppleva bus och hög energi som krav. Ställer du krav i en situation där hunden upplever utställningen eller ringen som otäck lär du bara förstärka obehaget. Oavsett måste du vara väldigt trygg och självklar i din utstrålning och med allt du gör. Höj hakan och visa med din utstrålning att det här inte är farligt. Reagerar din hund på något (som att t ex tveka när ni ska gå)? Beröm och gå omedelbart med bestämda steg. Berömmet är egentligen bara ett uttryck för att du litar på att din hund kan. Precis som det är när du har en hund som gör någonting fel i ringen. Beröm innan den gör rätt. Då är sannolikheten större att den gör rätt - så länge du själv agerar annorlunda. På uppvärmning är krav på fina stå eller bra trav bara dumt. Målet är ju att hunden ska slappna av.


Och så var det det där med pondus igen

Med den osäkra hunden måste du under hela tiden på utställningen utstråla pondus och trygghet. Här spelar du som sagt bara en roll. Det är lika viktigt på parkeringen som i ringen. Höj hakan, fram med höften och ut med bröstet! Gå lite fortare än du annars skulle ha gjort utanför ringen. Du skickar trygghet och självsäkerhet rakt ner till din hund. Gå in i ringen med jättemycket pondus. Det är er ring! (kom ihåg - det är en roll du spelar). Här är vi - titta på oss! Svårt? Ja. Men oftast kräver det bara att vi ändrar vår hållning och det är ren teknik. För hunden kan det innebära skillnaden mellan trygghet och otrygghet

Våga tycka om din hund i ringen!

Det här är alltid viktigt, men jätteviktigt för en hund som upplever osäkerhet i ringen. Då lär du få en hund som korta stunder står oändligt mycket bättre än den gjort om du bara försökt få den att stå fint hela tiden. Målet är givetvis alltid att den så länge den är i ringen står fint med attityd hela tiden, men det kan vi inte kräva av den osäkra hunden. Riktigt långa stunder kan vi inte kräva det av någon hund. Även om den står snällt lär såväl energi som självförtroende sjunka. Precis det vi inte vill. Att lyfta upp hunden i famnen är jag högst tveksam till. Risken finns att vi bekräftar hundens rädslor. Tyck om den! Kan du få den att hoppa? Perfekt! Då har du byggt upp energin på ett par sekunder. Annars är det viktigt att det bara är du och hunden här och nu. Utan en arsenal av krav. På bilden till vänster (ovan om du läser i mobilen) ser du mig och Pella strax innan en bedömning på utställning. Står hon fint? Nej. Verkar hon tycka om det? Ja. Den känslan tog hon med sig fram till domaren.


Våga göra annorlunda

Stirra dig inte blind på hur alla andra i din ras gör. Du ska göra det som du tror är bäst för din hund! Såvida det är ett medvetet val för att du tror att din hund mår bättre av det är det aldrig till din nackdel - oavsett vad övriga utställare i din ras säger efteråt. På Pellas första utställningar satte jag mig på knä och sträckte på mig framför trimbordet vid hanteringen. Allt för att kunna jobba med båda händerna och få så bra kontakt med henne som möjligt. Såg det konstigt ut? Förmodligen. Fungerade det - Ja. Fungerar det på träning att stråla med armarna över huvudet på väg in i stå eller bordet? (I princip alla hundar sträcker på sig då) Våga då göra det även på utställning. Du behöver ju inte stå kvar med armarna i den positionen...


Ibland blir det fel - älta det inte

När vi ställer de här hundarna måste vi låta det bli fel ibland. Det är en viktig del av lärandet. Vi kan inte vara perfekta alltid. Förra söndagen ställde jag Pella i Malmö. Jag var inte i toppform då jag varit sjuk och fixade inte omställningen mellan att ha så hög energi som krävs när man ställer Otto (den ska spruta ur öronen) för att omedelbart efteråt ställa om till en lågintensiv fokuserad energinivå med Pella. Det klarade jag inte för dagen och var alldeles för yvig med henne. Att hon blev BIM var enbart domarens förtjänst som såg förbi mina fel. Flygtimmarna fick hon oavsett resultat vilket var precis varför vi var där och jag fick återigen en påminnelse om vad som är viktigt. Men jag fick också en bekräftelse på att hon har nått så långt att det kan gå bra även om jag inte gör allt rätt. Det senare är det jag tar med mig från utställningen. Fokusera alltid på det som varit bra!


Tillit

När du går in i ringen måste du ha stor tillit till att ni fixar det. Du måste definitivt våga tro på att både du och din hund gör det! Ju tryggare du är desto bättre lär det gå för din hund. I ringen tillsammans med den otrygga hunden är pondus och kärlek allt! Våga utgå från att din hund fixar det och våga lita till att du har den finaste hunden. Det senare spelar faktiskt ingen roll om det är sant eller inte.

Alla har inte min fördel, men det går oavsett. Jag har nämligen fördelen av att ha använt Otto som lok. Otto är en Show Dog i varje fiber och en av de mest vinnande hundarna i Europa i sin ras. Han älskar utställning mer än något annat och blir grymt missnöjd när han inte får följa med. Jag hade tänkt semipensionera honom i väntan på veteranklass men får tänka om. I söndags fick han sitt 97:e CK på 97 officiella utställningar. På såväl resor som träningar har Pella honom som en stor trygghet - och givetvis ger det mig en fördel när jag går in med Pella efter honom. lnte bedömningsmässigt, men definitivt i form av trygghet och pondus då jag byggt upp ett förtroendekapital genom att ha visat att jag kan det här. Framförallt lyfter det pressen från mina egna axlar på att visa hur duktig handler jag är (det har vissa nackdelar att jobba som handlertränare där nästan alla vet vem man är samtidigt som man egentligen är lika introvert som Pella).


Samanfattningsvis - Är det möjligt?

Under resans gång är det naturligtvis en fråga vi alla ställer oss. Men ja - det är det faktiskt. I min roll som handlertränare har jag fått vara med på så många fantastiska framgångsresor! Det är inte säkert att du får en show dog i snöret, men du lär ha fått en jäkligt bra och trygg hund! Jag är också trygg i vetskapen om att rollerna som handlertränare och som handler är två helt olika och egentligen inte har med varandra att göra.

Pellas resa är långt ifrån färdig. Jobbet måste göras lika bra varje gång. Varje gång blir minnet av den ursprungliga händelsen lite svagare. Fem månader efter att domartältet rasade över henne hade hon bland annat blivit Svensk Vinnare, Dansk Vinnare, Dansk Juniorchampion och Finsk Juniorvinnare. Jag skriver det inte för att skryta utan för att berätta att det går.

Sammanfattningsvis är tid, mycket jobb och framförallt fokus på varför vi gör det vi gör helt avgörande. Låt det inte gå för lång tid mellan utställningarna. Då får man spola tillbaka bandet lite varje gång. Sen tror inte jag att det spelar någon roll om det är en inoff i närområdet eller en utställning 100 mil hemifrån. Med den osäkra hunden som du verkligen ser potentialen i hade jag dock tvekat en extra gång till att välja bort en utställning som ligger lite för långt bort. Med de här hundarna är investering ett nyckelord - oavsett om vi pratar tid, kärlek eller pengar. Det är upp till var och en men jag hoppas att jag med den här texten kunnat inspirera någon.

Som gammal gymnasielärare i svenska är jag väl medveten om jag i den här texten brutit mot x antal regler mot styckeindelning, hantering av rubriker mm - men kom ihåg att det alltid är ok att bryta mot skrivna eller oskrivna regler om ditt syfte är rätt!

Kommentera och dela gärna inlägget om du gillade det.



Senaste inlägg

Visa alla

5 comentarios


Annica Carlsson
Annica Carlsson
23 jul 2023

Mycket bra inlägg! Efter 2 heldagskurser för dig med Strössel, så har jag tagit felen som jag gjort & använt det på Himla, veteranen jag ställer & som är Strössels mamma. Det har funkat jättebr, även om det är svårt när vi är 2 personer & 1 hund i ringen. Jag ställde ju Strössel på SDHKs utställning i Vänersborg & hon fick den bästa kritiken hon någonsin fått, trots att hon inte har så mycket päls efter valpkullen. Nu är de 5 månader & jag ska börja träna Rut inför utställning (Malin har haft semester så jag har inte kunnat tidigare). Jämför jag henne med sin bror så är hon en stor klumpeduns som busar med brorsan men vill helst…

Me gusta

Lola Hegelund Bentsen
Lola Hegelund Bentsen
19 abr 2023

Tack för ett jättebra inlägg, Jörgen! Skönt att läsa och låta sig inspirere till hur man kan göra det bättre för den osäkra hunden i ringen. Det har varit ett jättestort problem för min hund att han har varit rädd för det som hände utanför ringen, men på senaste har det gått mycket bättre. Jag tror som du skriver att det har varit för att vi har gått på utställning igen och igen och att jag har haft fokus på att han ska känna sig trygg. Men det finns fortfarande lång väg kvar så tack för alla dina tips. Väldigt uppskattat!

Me gusta
handlinglundqvist
19 abr 2023
Contestando a

Härligt att höra att det går framåt! Keep up the good work!

Me gusta

susanne.kjellsdotter
susanne.kjellsdotter
18 abr 2023

God härliga tisdag Jörgen. Du är för mig en ny bekantskap, trots att jag varit i ringarna sedan 60 talet i olika roller... Vill endast delge min odelade uppskattning och beundran för din välvilja att dela med dig av dina erfarenheter och kunskaper vilka jag tillfullo kan skriva under på. Du är helt enkelt ett föredöme inom hundvärlden oavsett vad vi gör och vilken hund vi får att arbeta med. Det är ju inte alltid vi erhåller den hund vi önskar men det är då som vi får inse att vi får arbeta med det hunden är lämplig för :-) Tanten som kör rallylydnad istället för IPG ...

Me gusta
Jörgen Lundqvist
Jörgen Lundqvist
18 abr 2023
Contestando a

Tusen tack för de fina orden!

Me gusta
bottom of page