Kan något vara vackrare än att se ett ekipage flyta fram i ringen? Synbarligen utan ansträngning och med härliga tydliga och eleganta rörelser där hund och handler befinner sig i total symbios. Minst lika iögonfallande som ekipaget med den stora kraftfulla hunden som med vägvinnande steg sveper fram genom ringen kan ekipaget med den stolta lilla hunden vara. Vem blir inte helt förälskad när man ser en liten hund stolt dansa fram i ringen tillsammans med sin handler och ge intryck av att äga hela ringen? Båda ekipagen kan ta andan ur en och få en att stanna upp och inte kunna släppa dem med blicken!
Nu är det hög tid att jag här på bloggen återvänder till det som ni vet är mitt favoritämne - hundens och dina rörelser! Även om jag är lite yrkesskadad som handlertränare och därav inte stannar upp lika ofta som förr och njuter av okända ekipage i ringarna fick jag såväl i Herning som Stockholm och Göteborg se massor av fina ekipage dra blickarna till sig och briljera i ringarna. För mig som utställare och handlertränare är hundens rörelser avgörande. En sund och välkonstruerad hund ska kunna röra sig väl.
Är det då så enkelt att en välkonstruerad hund rör sig bra i ringen? Svaret är egentligen enkelt - nej. För att du och hunden ska få till rörelserna på bästa sätt i utställningsringen krävs träning.

Träning
De flesta av oss har sett våra hundar trava helt magnifikt med bra balans utan koppel i hemmiljö. Steget därifrån till att de ska få till det i utställningsringen är dock rätt långt. I synnerhet om man vill konkurrera i finalringarna.
För att hundens fulla potential ska nås krävs för de flesta tre olika slags träning:
Muskulatur
Handlerns steg och rörelser
Erfarenhetsträning
Muskelträning
För att påskjut och drive ska bli bra krävs naturligtvis att hunden är rätt tränad muskulärt, dels i form av muskulär träning, dels i form av rätt kost. Konsten är att få till rätt balans. Saknas en del påverkas helheltsintrycket. Likaså om något går till överdrift. När jag på mina kurser känner igenom hundar bekräftas ofta de tankar jag fått då jag sett dem i rörelse. Hur man tränar det här på bästa sätt lämnar jag dock över till de som är proffs på just detta och fokuserar här på det jag är bra på - dina rörelser!
Innan vi lämnar ämnet ska jag dock nämna att jag och en god vän till mig, som är proffs på just detta, funderar på att hålla en längre kurs ihop där vi kombinerar såväl muskulär fysisk träning som handlerträning och slipandet på att få till rörelser mm. Det blir i så fall en avancerad tvådagarskurs som riktar sig till dig som ställt mycket och vill satsa på att ta de sista stegen mot att nå Best In Show. Tycker du att en sådan kurs vore intressant? Kommentera i så fall gärna!
Träna ditt steg och dina rörelser
Våra hundar är oerhört sensitiva. I samma stund som vi får kopplet i handen påverkas de av vår kroppshållning, vår energinivå, vår tyngdpunkt, kraften i vårt steg och inte minst frekvensen på våra steg. Listan kan göras lång. På gott och ont synkroniserar hundarna sina rörelser med oss.
Kort sagt rör de sig som oss i ringen. Målet är att hunden ska få perfekt balans, tyngdpunkt och kraft i steget. Därför behöver vi träna på att röra oss så att hundens rörelser kommer till sin rätt. Hundens träning kommer ofta på köpet vid sådan träning - men det kan vara minst lika viktigt att ibland träna utan hund! På mina tvådagarskurser (men även på kortare specialkurser) är det här ett fast inslag. Kom ihåg att vi nästan aldrig kan träna på rörelser helt på egen hand. Vi ser ju varken oss eller hunden under tiden.
Nedan kommer jag att gå igenom några viktiga punkter jag tycker är extra viktiga. Både för vad som är viktigt vid våra rörelser och varför. Jag kommer också att gå in på skillnaderna mellan hur du springer med hund och hur du går med hund. Oavsett om du har en hund du springer eller går med hoppas jag att du har nytta av allt.
Frekvens
Det du vill visa upp är en hund med tydliga rörelser - oavsett ras. Domaren ska enkelt kunna se din hunds rörelser. Då hunden alltid rör sig i takt med dig sätter de i sina tassar helt synkroniserat med dig. En hund med korta ben tar kanske 2 steg för varje steg du tar, menfortarande i takt med dig. Här jobbar jag med två saker. Dels att hitta rätt frekvens för den hunden. Dels att frekvensen är densamma hos ekipaget oavsett tempo. Det är nämligen jätteviktigt att du alltid använder samma frekvens på din fotisättning. Detta oavsett tempo. Vill du öka tempot är det alltså steglängden du behöver förlänga men med exakt samma frekvens på stegen som tidigare. Börjar du exempelvis springa fortare med kortare steg har du helt motverkat ditt syfte då domaren inte längre har en chans att se hundens rörelser. Dels då hundens ben rör sig alltför fort. Dels för att hunden inte har en chans att ta ut steget tillräckligt för att få bra drive och påskjut. För den stackars hunden blir det som att dansa med någon som inte kan hålla takten...
Musik som hjälpmedel
En bra grundregel att hålla sig till är att din frekvens på stegen nästan alltid ska vara något lägre än du tror. Det här tränar vi mycket på på mina kurser och då använder vi ofta musik som hjälpmedel. Genom att träna till musik och springa eller gå i takt till musiken kan vi hitta rätt tempo för respektive ekipage.
Att hänga i steget är ett begrepp jag använder på mina kurser. För att få ner frekvensen på våra egna steg så att de anpassas efter hunden behöver vi ofta hänga kvar med benet någon tiondels sekund i utsträckt läge bakåt i varje steg. Då ger vi hunden tid att ta ut sitt steg fullt ut.
Tyngdpunkt
Då hunden är längre än oss och har fyra ben behöver vi anpassa oss rejält här. Normalt vill du att hundens framtassar rör sig utmed golvet/marken i rörelse. För att hunden ska kunna göra det krävs att din tyngdpunkt i rörelse ligger extremt långt fram. Mycket längre fram än vad de flesta av oss tycker är bekvämt eller uppfattar som normalt. Ju mer upprätta vi bli i vår position desto mer luft kommer att finnas mellan hundens framtass och marken. Förutom bristande drive blir även påskjutet lidande då allt för mycket kraft tas i anspråk till fel sak.
Nyckeln till rätt tyngdpunkt ligger i att få fram din höft. Det kan tyckas motsägelsefullt, men det är hela du som måste ha rätt tyngdpunkt - inte bara överkroppen. Får vi fel tyngdpunkt sätter vi normalt i foten för långt framför oss i varje steg. Då får både du och hunden problem.

Allt för många av oss har fått rådet att "ta långa steg i ringen". Långa steg är egentligen bra men rådet leder tyvärr till en rejäl tankevurpa för de flesta av oss. I våra ansträngningar att ta långa steg skjuter vi då fram benet så långt vi kan framför oss i varje steg för att sträcka ut. Känner du igen dig? Effekten blir då att vår tyngdpunkt förskjuts extremt långt bak samtidigt som hundens framben plötsligt börja veva i luften...
En grundregel kan sägas vara att din fot aldrig får komma längre fram än din näsa. I samma stund du sätter i den längre fram får du bakvikt.
För att ta långa steg utan att få fel tyngdpunkt krävs att all kraft i ditt steg rikas bakåt! För dig som springer med hund sitter den kraften i ditt lår och i din fot. För dig som går sitter den dels i din fot, dels i din förmåga att få höft och axel att rotera med i varje steg, vilket jag återkommer till nedan. Oavsett om du går eller springer ska du dock alltid försöka sätta i foten under dig och bara jobba bakåt med ben och fot i varje steg. Får du till det ser det lätt ut och du och hunden flyter fram i ringen.
Sträckt ben bak
Ta ut steget fullt ut och låt dina tår sitta kvar i golvet/marken så länge du kan. Då får du ett sträckt ben bak. Tar du en bild av din hund i rörelse tillsammans med dig ser du att den gör exakt likadant. Som jag skrev ovan ska all kraft riktas bakåt. För att lyckas med det krävs att du använder din fot och dina tår till att skjuta ifrån i varje steg. Det är här kraften sitter. Har man en snabb kraftfull hund använder du låret nästan lika mycket. Oavsett är det viktigt att du från det att hälen möter golvet skjuter ifrån så hårt du bara kan med hela foten. Efter bara några varv i ringen kan även den mest vältränade få kramp i fötterna med tanke på att bra utställningsskor sällan är särskilt foträtta...
Parallella axlar
I rörelse är det jätteviktigt att våra axlar är parallella i såväl höjd som riktade lika mycket framåt. Nästan alla hundar påverkas av detta. När vi blir lite skeva i överkroppen sätter de nämligen inte i fram- och bakben i samma spår. Det kan räcka med att du "tappar" vänster axel 0,3cm för att hunden ska gå i helt olika spår med fram och bakben. Förutom att moment som "fram- och tillbaka" och "triangeln" blir otroligt mycket sämre än vad du tänkt dig förlorar hunden såväl i påskjut som drive.
"Titta för fan inte på hunden"
Det här är något alla ni som läst mina tidigare blogginlägg och definitivt alla som gått kurs för mig hört oändligt många gånger. Gör du det i rörelse motverkas allt annat du gjort med en gång...
Att springa med hund och få det att se att ut som att ni flyter fram i ringen
Vill man få det att se enkelt och graciöst ut i ringen är nyckeln oftast att dra ned på tempot något. Det gäller att hitta ett tempo DU är bekväm med. Följer du det jag skrev ovan kan det tempot oftast bli betydligt högre än du tror, men det får ALDRIG kännas jobbigt eller ansträngt. I samma stund det gör det riskerar du att ekipaget ser klumpigt ut.
När du springer med hund är målet att ditt och hundens huvud (och rygglinje) ligger helt still i rörelse. Det är då det ser ut som att ni flyter fram. För att få till det behöver du ha en låg tyngdpunkt. När ditt ben är rakt under dig får det inte vara helt sträckt. Annars kommer du att röra dig upp och ner i rörelse. Ju längre fram du fått din tyngdpunkt desto enklare är det.
Låg frekvens - att hänga i steget
De flesta hundar är inte så snabba att vi kan springa eller gå i ett tempo som är normalt för oss. Jobbigast är de som är för snabba för att gå med men för långsamma för att springa med. Oavsett hur snabb eller långsam din hund är behöver du träna på att "hänga i steget" och få ned frekvensen på dina och hundens steg. Att "hänga i steget" innebär att du när benet är sträckt bakåt överdriver den rörelsen under någon tiondels sekund och hänger kvar i det läget innan du tar nästa steg. Att få till det här så att det ser ut att flyta fram kräver viss träning - och då alla hundar har olika tempon behöver vi hitta rätt för varje individ. Då är det bra att använda andras hjälp!
Att gå med hund i ringen och få det att se ut som att ni dansar fram
Mycket av tekniken i hur vi går och springer med hund är gemensamma. En hel del skiljer dock vilket jag går närmre inpå nedan. Att hänga i steget är definitivt gemensamt. Det krävs för väldigt många mindre raser. Annars blir vår stegfrekvens alldeles för hög. Med en hund man går med skulle jag säga att en viktig nyckel är att få till låg frekvens med mycket kraft.
All kraft måste dock inte riktas rakt fram till skillnad från hundar man springer med. Jag brukar beskriva det som att du behöver "swag" i ditt steg.
Attityd och energi
Den stora wow-faktorn med den mindre hunden är naturligtvis inte kraft och fart. Här handlar det om att din hund ska vara kung eller drottning av ringen och ta massor av plats. "Perky" är ett ord man ofta hör folk använder som beskrivning. Kan vi hjälpa dem att göra det? Ja, definitivt! Din energinivå och din stolthet i kroppshållning, röst och minspel är helt avgörande för att alla hundar ska utstråla och känna detsamma. Hur kan vi förutom det hjälpa hunden att visa det genom våra rörelser?
Fuska lite
För att skapa mer energi fungerar det ofta bra att "fuska lite" i ditt steg. Kraften i ditt steg kan med fördel riktas snett uppåt istället för bara framåt. Då din hund inte behöver all den kraft du genererar i ditt steg till hastighet kan du istället omvandla en del av den till energi. För att din hund ska visa upp sig med hög energi krävs svikt i ditt steg. Rent tekniskt innebär det att du trycker ifrån med foten tidigare i steget.
Rörelse i överkroppen är viktigt när du går
Här skiljer sig med fördel dina rörelser väldigt mycket när du går med hund jämfört med när du springer. Springer man bör såväl höft som överkropp vara stilla i rörelse. Går man vill du däremot att såväl höft som överkropp rör sig betydligt mer från sida till sida!
Målet är ju att det ser ut som att ni dansar fram ihop med hög energi och närvaro. Att då gå och vara stel i höft och axlar leder gärna till att ekipaget ser lite stelt ut. Om man ska raljera (eller beskriva) kan man säga att vi ser ut som robotar.
Axlarna
Tänk dig att du diggar till en riktigt bra låt - då rör du gärna på axlarna sid- och höjdled. Precis det vill du göra med en hund du går med i ringen! Jobba med högerarmen. Vänster hand vill du ha stilla men vänster axel ska gärna röra sig även den i rörelse. Det kräver naturligtvis att du inte har för stramt koppel då även den minsta rörelse av din hand då förstärker den negativa effekt det strama kopplet ger. Man kan likna det med att du trampar på bromsen från tid till annan trots att du är mitt på motovägen.
Får du med höften dessutom kommer det att se ut som att ni dansar fram!
Höfterna
Går du med hund vill du gärna att dina höfter rör sig lite från sidan till sida. Dels att du du låter höften svänga med i steget. När ditt ben åker fram svänger höften med en bit. Ditt steg blir något längre men även vinkeln på ditt ben mot golvet blir bättre trots att du inte lägger kraft och fokus på att ta långa steg. Allt handlar om att skapa en bild av energi och glädje hos ekipaget. Det är där du har nyckeln till att skapa magi!
Avslutning
Får man till rörelserna uppstår ren magi! Såväl på utställning som mina kurser kan jag ibland bara stanna upp och njuta av det jag ser. Det är dock inte enkelt då så mycket kan gå fel. Det kan säkert tyckas att det här inlägget blev ganska tekniskt och komplicerat. Och det är det! Det är precis det här jag jobbar med för att få till för deltagarna på mina kurser när vi jobbar med rörelser. Jag hoppas dock att även du som inte har möjlighet att gå kurs för mig någonstans i Skandinavien kan få lite inspiration till hur du kan träna.
Alla mina kurser hittar du som vanligt här: kalendarium
Commentaires