"Hur ska jag få min hund att klara hantering på utställning? Hemma går det hur bra som helst." Ungefär så säger ett stort antal kursdeltagare när de tar kontakt med mig första gången. I mitt första blogginlägg som handlade om bordsträning utlovade jag en fortsättning om hanteringsmomentet. Här kommer det äntligen.
På mina kurser ställer jag ibland frågan till deltagarna "Vilket moment tycker du är svårast på utställning?" Svaret blir nästan alltid HANTERING. Från början använde jag det som en retorisk fråga eftersom jag syftade på triangeln som innehåller flest tekniska svårigheter - men det har jag ju fått sluta med... Triangeln är det svåraste för oss handlers. För hunden är hanteringen definitivt det absolut mest krävande momentet!
Den här texten skulle kunna bli jättelång och jag får erkänna att jag skrivit om den några gånger, men jag ska försöka fatta mig kort och använder mig av 10 punkter.
När det gäller hantering finns det definitivt inte ETT sätt eller EN metod som fungerar för alla. Här får du hitta det sätt som passar dig - men framförallt din hund. Det finns några väldigt olika - men lika trevliga och eleganta - sätt att genomföra hanteringen. Gemensamma nämnare finns dock!
Den första delen av texten handlar bara om dig. I slutet av texten berör jag domarens roll - men kom ihåg att utfallet och ansvaret alltid utgår från dig!
Som handler har du två viktiga uppgifter vid hantering på utställning
Trygga hunden! Det här är din absolut viktigaste uppgift. Här handlar det om din inställning, kroppshållning, position i förhållande till hunden och din allra tryggaste röst. Det här återkommer jag till nedan.
Se till att hundens huvud pekar framåt. Framförallt är detta viktigt när domaren känner igenom hundens front. I samma ögonblick som hunden vrider på huvudet förändras den anatomi domaren känner med händerna som modellera. Fantastiska vinklar blir plötsligt icke existerande...
Den uppmärksamme noterar att jag inte nämner att hunden ska stå fint. Personligen ser jag inte det som det viktigaste just i hanteringsögonblicket. Det är viktigare att den är trygg och står still än att tassarna hamnat på exakt rätt ställe. Domaren vill ändå kunna flytta på alla tassarna och känna igenom hundens anatomi och rörlighet. Är det två ben du ska vara mer uppmärksam på så är det frambenen då fel position där får så stort genomslag på resten av hunden.
1. Förvänta dig inte att din hund ska älska hanteringsmomentet - men utgå från att det kommer att gå utmärkt
Det här är väl att slå in öppna dörrar, men det handlar mycket om din inställning när du introducerar hunden för domaren. Då är det viktigt för hunden att känna att du är trygg, glad - och litar fullkomligt på din bästa vän. Är du orolig för hur det kommer att gå reflekteras det omedelbart i hundens beteende. Förvänta dig att hanteringsmomentet kommer att gå utmärkt! Svårt? Javisst! Ramlade hunden av bordet på förra utställningen är det svårt att radera den minnesbilden... Försök i så fall plocka fram en annan minnesbild att måla upp för ditt inre. Ställ in dig på att Du ska göra det bättre - inte hunden. Hjälp hunden genom att ha hög energinivå med total närvaro, en självsäker attityd och röst. Ta det lugnt och stressa inte. Då har du vunnit mycket!
2. Ställ alltid upp hunden så att den kan se domaren komma
Har du en hund som visas på golvet får du själv bestämma var den ska ställas upp (kräver att du i förväg studerat när i bedömningen domaren känner igenom hunden). En grundläggande regel är att alltid ställa upp hunden så att den har full kontroll på var domaren befinner sig redan innan hon/han närmar sig.
Visar du hunden på bordet ska huvudet normalt peka i färdriktningen i ringen. Tänk på att domaren normalt vill komma från samma håll och känna på hundarna på samma sätt alltid. Domaren behöver dessutom vara så nära den skrivande ringsekreteraren som möjligt för att kunna kommunicera på ett effektivt sätt. Lyft alltid upp hunden på bordet så att du inte kommer emellan domaren och hunden. Sätt gärna ner hunden längst bak på bordet och låt den gå fram själv. Lyfter man en hund och sätter ner den hamnar de fyra benen normalt på fel plats och det är stor risk att den blir A-formad. Läs mer i HAR DU EN OSÄKER HUND PÅ BORDET – PROVA DET HÄR! Det gäller för övrigt även när man lyfter upp hela bakstället och släpper ner hunden igen.
3. Din kroppshållning påverkar både hur hunden står och känner sig
Oavsett om din hund står på golvet eller på bordet är din kroppshållning helt avgörande för din hunds trygghet vid hantering. Din kroppshållning reflekteras dessutom omedelbart i hur hunden står. Fram med höften, bak med axlarna och upp med hakan! De härmar vårt sätt att stå/sitta så att de höjer sig i fronten om vi sträcker på oss - och får då bättre vinklar, förbröst och rygglinje... Det här kan man göra oavsett om man själv sitter på knä eller står. Lutar man sig över hunden är det dock svårt. Var rak i ryggen och avslappnad i axlarna! Lutar du dig över hunden är risken stor att den sjunker ihop en aning samtidigt som det blir hopplöst svårt för domaren att komma åt och se och känna igenom hunden ordentligt.
4. Armlängds avstånd
Oavsett om du visar hunden på golvet eller bordet är det viktigt att skapa avstånd mellan dig och hunden. Jobba med raka armar! Står eller sitter man nära sin hund vill de gärna luta sig mot dig. Förutom att en hund formad som ett C (eller hösäck om man så vill... ) inte kommer till sin rätt blir det återigen svårt för domaren att komma åt och känna igenom hunden. Låt hunden stå som den kung eller drottning den är. Sträck på dig och jobba med raka armar. Det utrycker stolthet och går direkt ner till hunden i form av trygghet. Visa hunden att du litar och tror på den!
När det gäller armarna kan det också vara på sin plats att nämna något jag väldigt ofta reagerar på när jag själv går igenom hundar på kurser och träningar. Dina händer! Det är mycket viktigt att vara flexibel i hur man håller hunden och var man håller händerna. Varje gång dina händer kommer i vägen för domaren vid hanteringen skapas ett onödigt irritationsmoment. Var inte rädd för att släppa och backa ett steg. Vissa domare vill dessutom kunna gå runt hunden efter att ha känt igenom den. Då är det extra viktigt med avstånd och kräver att du har - och utstrålar - fullt förtroende för din hund.
5. Positionering
Var man bäst sitter eller står i förhållande till hunden är högst individuellt då de reagerar olika - men min uppfattning är att målet bör vara att hamna framför hunden. Då har du två händer att jobba med. Du har stenkoll på huvudets vinkel liksom rygglinjen. Du är nära hundens huvud och kan prata med och ha bra kontakt hela tiden. Inte minst kan du vara hundens "försvar" när domaren kommer till hundens bakände (där den inte längre har något försvar då tänderna sitter fram). Klia bakom öronen eller under hakan. Utan tvång kan du då locka hunden snett uppåt mot dig.
Står eller sitter man bredvid hunden finns det som sagt risk att hunden lutar sig mot dig. Det kan dock motverkas om du jobbar med raka armar och "små" beröringar.
Har du en hund som snurrar runt och försöker få bakstället så långt från domaren som möjligt? Då är du inte ensam. Extra vanligt är det naturligtvis för hundar som ställs på golv och har mer plats att "komma undan".
6. Använd din röst
Här handlar det knappast om demokratiskt ansvar utan snarare om ett av dina absolut bästa redskap för att skapa trygghet hos hunden och att etablera och hålla kontakt i ringen. Prata med hunden! Ställer inte domaren frågor till dig - prata med din hund hela tiden. Använd din vanliga röst. Tala lugnt (med lika lugna rörelser). Hellre en mörkare lugnare röst än vanligt än en ljusare. Varje gång vi börjar prata "bebisspråk" med hundarna är risken överhängande att det enda hunden hör är "Fy fan vad farligt det här är!" Knappast det budskap vi vill förmedla.
Ja, det finns definitivt vältränade erfarna hundar som visar upp sig själva helt på egen hand utan att handlern säger ett ord. De är inte jättemånga dock, och det kan definitivt diskuteras huruvida de inte visat upp sig med ännu mer stolthet. Har man en hund som tycker att hanteringsmomentet på utställning är det minsta obehagligt tycker jag definitivt att rösten är ditt bästa redskap.
7. Godis eller inte?
När det gäller godis finns det ju olika skolor och det kanske kan bli ett blogginlägg i sig själv. Vid hantering använder jag själv godis genom att visa hunden att jag har det. Att ge hunden godis innan domaren är färdig med huvud och tänder tycker jag själv är en mindre god idé. Om hunden fortfarande tuggar när domaren sticker in fingrarna i munnen kan det sluta illa. Även om det inte skulle gå så illa är ju inte tänder fulla av köttbullsrester jättefina...
7. Kopplet fyller ingen funktion
Kopplet ger dig ingen hjälp vid hantering. Det är bara i vägen... Själv släpper jag helst kopplet för att kunna jobba med båda händerna om det behövs. Många använder halsbandet som hjälp. Där ska man dock vara försiktig även om det kan vara till god hjälp - i synnerhet med en stor och stark hund. Det kan fungera utmärkt om halsbandet bara är spänt så att hunden känner stöd av det - dvs att du gör på samma sätt som på träning och skickar en signal om hur den ska bete sig. Trycket får inte vara hårdare än att du varsamt lägger din hand på hunden. I samma stund som det skapar obehag får vi problem. Var dessutom uppmärksam på det jag nämnde ovan. Då man håller i ovankanten av halsbandet kommer dina händer garanterat vid något tillfälle att vara i vägen för domaren.
Att hålla fast sin hund? När allt går åt skogen och den osäkra hundens flyktbeteende triggas har man inget annat val för hundens egen säkerhet, men då har det som sagt redan gått fel... Håller man fast hunden direkt är risken för att flykt- eller i värsta fall försvarsbeteendet triggas och det är ju det sista man vill i ringen. I bästa fall leder det till att hundens balans förskjuts för långt bak. I sämsta fall...
8. Var här och nu och älska din hund
Det här gäller ju i hela utställningssituationen, men då hunden behöver din hjälp som mest i hanteringsmomentet är det extra viktig. Ta det lugnt. Ha full fokus på det du gör just där och då. Ansträng dig att andas lugnt och sänka axlarna. Bli inte stressad om hunden ryggar för domaren eller något annat. Tänk på att hunden utöver kroppshållning och röst även läser ditt ansiktsuttryck. Sammanbiten är inte bra... Pratar du under tiden mjukas ditt ansiktsuttryck upp.
Visa att det är din bästa vän du har i kopplet! Det ska vara en ynnest för domaren att gå igenom din ögonsten. Ta dig tid att tycka om hunden och visa det. Är något fel? Var inte blyg. Klappa om och visa att du älskar din hund även om domaren måste vänta ett par sekunder.
9. Hålla svans eller dylikt?
På vissa raser finns en tradition att hålla upp hundens svans för att helhetsintrycket ska bli rätt. I hanteringssituationen är det sällan viktigt. Domaren har fokus på helt andra saker och det bör du också ha. Fokusera på att trygga hunden istället och att få hundens tyngdpunkt rätt. Målet vid stå är att hunden har större delen av sin tyngd på frambenen. Det kan man inte alltid förvänta sig vid hantering, men man vill undvika att hundens tyngd hamnar på bakbenen. Ska man röra svansen kan det för vissa hundar (som normalt har höjd svans) vara en hjälp att hålla en eller två fingrar strax ovanför svansroten - men utan att trycka. Ryggar den känner den att du är där.
Vissa domare backar i slutet av hanteringen ett par steg och vill göra en helhetsbedömning. Där och då är det jätteviktigt att du använder all din inre core i hållningen! Då är det också läge att hålla upp svansen på vissa raser, men lek upp svansen och använd bara en till två fingrar.
10. I min avslutande punkt måste jag vara jättetråkig, men förhoppningsvis också tydlig...
Hantering kräver träning! De flesta hundar fixar övriga moment i ringen hjälpligt utan träning - men inte detta! Och definitivt inte brist på hjälp från sin ägare/handler. Det finns så mycket du kan göra som handler för att underlätta för din hund. Vi kan inte förvänta oss att även den mest stabila hund ska klara det utan träning innan utställningen.
Väldigt ofta möter jag på mina kurser hundar som "blivit rädda för en domare". Jag blir lite ledsen när jag får dem på mina kurser. Inte för att de är där. Tvärtom. De ekipagen är oftast roliga att jobba med, men för att de alltför ofta börjat i fel ordning. Då blir det en lång uppförsbacke.
Domarens roll nämnde jag i början av min text. Under en dag ska de gå igenom upp till 80 hundar och har ett tidsschema att hålla. Alla är hundmänniskor uti fingerspetsarna. På en officiell utställning har de rätt att kräva att hundarna är tillräckligt tränade för att hanteras. 70% av våra domare är jättebra med hundarna i ringen. Ytterligare 29% av alla domare är helt fantastiska med hundarna. Jag har svårt att tro att så många träffat den 1% som bli över. Jag tror att många A-rapporteringar och tråkiga upplevelser för våra hundar beror på bristande träning tyvärr...
Att ha en rädd eller väldigt social hund är lika jobbigt
Avslutningsvis. Att ha en hund som är rädd för domaren är jättejobbigt! På utställning är det dock minst lika jobbigt att ha en hund som bara vill leka med och slicka domaren i ansiktet vid hantering... Är det någon som känner igen sig? Här måste man agera helt olika. Den rädda hunden behöver din trygghet i form av din pondus och tillit. Den översociala hunden behöver att du är mer bestämd och mer eller mindre beordrar den att "jobba". Det är inte självklart för en hund att göra skillnad på hanteringen i ringen och en vardagssituation där en gäst sätter sig ner på golvet i köket och klappar och kelar. En väldigt lång uppvärmning är en hjälp för att ta udden av överskottsenergin samtidigt som hunden loggar in och vet vad som förväntas av den.
Be grannarna på utställningen om hjälp! Kom i så god tid att du hinner låta flera främmande personer känna igenom hunden. Då blir inte domarens genomgång i ringen lika dramatisk.
Har du ett bra tips? Kommentera gärna! Och glöm inte trycka på "prenumerera" så missar du inte kommande blogginlägg.
