Jag älskar hundutställningar och tycker att det är den mest fantastiska av hundsporter då den innehåller så mycket. Kontakt, lydnad, lek - och framförallt ett magiskt samspel mellan handler och hund. Hunden rör sig som dig, står som du och känner som du. Nåväl, alla har inte lek med i den ekvationen men för mig är det en otroligt viktig del! Vill du att din hund ska visa upp sig med attityd måste det finnas massor av glädje och energi. Annars blir utstrålning, hållning, förbröst, vinklar, rygglinje, rörelser mm mycket sämre...
Våra hundar har aldrig valt att åka på utställning. Det är vi människor som tar det beslutet Utställning måste därför alltid vara något vi gör tillsammans med dem. Hur vi gör det måste ofta vara på deras villkor.
Framförallt måste vi förbise de förväntningar andra har på oss kring hur vi ska bete oss tillsammans med hunden i ringen. Om inte min hund mår bäst av att visas på det sätt som rasens "inofficiella kod" föreskriver är svaret enkelt - gör på det viset din hund mår bäst av! Som handlertränare möter jag massor av människor som alla är mer bekymrade över hur övriga utställare i rasen (mest uppfödarna) ska reagera kring ringen om de visar sin hund på ett sätt som bryter mot detta - trots att de på träning sett att hunden uppenbarligen mår bäst av att visas på ett annat sätt. I min värld är det alltid rätt att bryta mot normerna såvida man vet varför man gör det.
I somras var jag iväg på en utställning tillsammans med Otto som är en American Hairless Terrer. Otto går snart in i veteranklass och har vunnit allt man kan vinna i sin ras. Anledningen till att jag åker med honom är egentligen bara att han älskar det! Just den här morgonen var det dock oerhört kallt och dåligt väder. Jag frös trots kläder och hög energi (jag upplever normalt inte kyla när jag är i rätt energinivå - men nu frös jag - och då är det kallt) Otto är naken (rasen har ingen päls). När han var yngre fixade han kyla bättre än alla andra AHT´s i Sverige - men inte nu längre. Trots oerhört intensiv värmning innan vi gick in i ringen skakade hela hunden så fort vi stod stilla. Koden förskriver att man ska stå helt stilla med sin hund i konkurrensklass medan övriga hundar bedöms.
Hade jag gjort det hade jag efter 10 minuter haft en hund som skakade av köld med karprygg - så gjorde jag det? Nej, självklart inte. Varje gång jag bedömde att den hund som var i bedömning inte stördes för mycket av det tog jag en riktig tjurrusning ut ur ringen med Otto. Han fick galoppera, hoppa och stretcha de kalla musklerna. Sen in och stå igen. Den det störde mest var uppenbarligen en av ringsekreterarna som gav mig en tillsägelse efteråt. Då jag gjorde det jag bedömde var bäst för min hund är det inte något jag lade någon större vikt vid. Att domaren inte förstod att hundarna frös förrän en bit in på bedömningen av tikarna lägger jag ännu mindre vikt vid. Hans jobb är ju att bedöma de hundar han ser, frusna eller inte. Hans jobb är dessutom att bedöma vad han ser - inte att gissa hur de skulle ha sett ut om de inte frusit. De skulle ju mycket väl ha kunnat se exakt likadana ut i varmt väder... (rygglinjen är något vi jobbar på i vår ras i Sverige).
Mitt jobb som handler är däremot att känna hunden utan och innan och därigenom få ut det mesta av hunden.. I Ottos fall lär han inte ställas 200 gånger till - men jag vill definitivt att han ställs x antal gånger i veteranklass - och då måste han fortsätta att älska det! Låt aldrig EN utställning komma i vägen för det!
Om din hund mår bäst av och ställer sig bäst när du strålar med armarna över huvudet - ska du då inte göra det det för att det ser tokigt ut? Nej - gör det för guds skull!
Har du en blyg hund på bordet som mår bäst av att du sitter på knä rakt framför bordet? Ska du låta bli att göra det bara för att alla andra i rasen står bredvid bordet för att de upplever att de måste hålla en svans under hanteringen? Nej! Gör det som är bäst för din
hund! läs mer här
Även om du bryter mot alla inofficiella koder för hur din ras "ska ställas" ska du alltid göra på det vis som är bäst för din hund - vad övriga utställare säger efteråt har ingen betydelse (såvida du inte stört dem genom osportsligt beteende i ringen). Det viktiga är
att din hund fått en bra upplevelse i ringen och den som vet hur hunden ska visas bäst är alltid du. Det är därför vi tränar. Visa alltid att du älskar hunden du ställer! Har du och hunden gjort det ni tränat på ska ni alltid gå ut ur ringen stolta - glada lär ni vara båda!