Allt handlar om Swag - att få den lilla hunden du går med i utställningsringen att se ut som en kung eller drottning!

Välkommen tillbaka till "Handlertränarens utställningsblogg". I det här inlägget ska vi fokusera på de hundar man går med i ringen på hundutställning.

Att se ett snabbare ekipage där hund och handler rör sig framåt i ringen med mycket kraft och elegans kanske kan leda till att åskådarna tänker "wow" då de först slås av är farten och kraften! Jag skulle dock vilja påstå att ingenting drar till sig blickarna lika mycket som den lilla hunden med mycket energi som synbarligen äger hela den stora finalringen och är hur "Perky" som helst! Här handlar allting om fyra saker - Swag, Dans, Glädje och Stolthet - och att därmed ge den lilla hunden en möjlighet att stråla i ringen som den stjärna den är med massor av attityd!

I tidigare inlägg här har jag skrivit om såväl Rörelser som vad jag tittar på och jobbar med hos deltagarna på mina kurser just när det gäller rörelser. Nu ska vi fokusera helt och hållet på de mindre hundar som man går med i ringen. Grundtekniken är densamma som när man springer men vissa saker skiljer sig markant åt. Du har nämligen några superkrafter att ta till som man inte kan använda lika mycket eller lätt när man springer!

Vad är det du vill uppnå?

Min gissning är tydliga rörelser med massor av energi och stolthet samtidigt som hela hunden utstrålar attityd - dvs äger hela ringen! Precis som alltid är det du som är nyckeln till hur hunden visar upp sig i ringen! Hunden känner som du. Vill du att hunden ska känna sig stolt och glad med massor av självförtroende? Då är det precis det som ditt steg, din kroppshållning och ditt minspel måste utstråla. På mina kurser pratar jag mycket om att du som handler spelar en roll. I ringen är vi skådespelare som går upp på scen. Den roll vi spelar har ingenting med hur vi är som privatpersoner att göra. Med undantag för glädjen går det därför alldeles utmärkt att låtsas! Glädjen måste dock komma från dig - annars lär hunden genomskåda dig ganska snabbt.

Som handler tycker jag personligen att det är jättesvårt att gå med hund. För mig faller det mer naturligt att springa oavsett hastighet. Min fru Karin är däremot en mästare på att dansa fram i ringen när hon går. Det är tur att jag som handlertänare är desto bättre på att få andra att göra detsamma eller bättre på mina kurser.

Nu till rörelserna - här är Swag en viktig nyckel

Med den lilla hunden vill vi att det ser ut som att ni dansar fram tillsammans. Precis som du som handler ska tänka att du "äger ringen och gör det roligaste du vet" ska hunden tänka detsamma! Utan glädje kommer ni ingenstans - det ska synas att både du och hunden gör det ni tycker är roligast i hela världen! Utan glädje - ingen energi och därmed utstrålning hos hunden. Då är det jätteviktigt att glädjen och energin syns i ditt steg.

Hunden rör sig som du gör! Som handler är det mycket lättare att få med överkroppen i ställandet när du går jämfört med när du springer. Det .är i överkroppen och dina fötter du skapar energin, glädjen och stoltheten - tillika mycket mer dynamiska rörelser hos din hund! Då får du en hund som går med spänstiga steg, höjt huvud och massor av stolthet!

Med Swag menar jag jag att höft och axel är med i rörelsen

Nu till detaljerna - då blir det ganska tekniskt, men jag ska försöka beskriva utan att bli allt för mångordig. Med den lilla hunden är det viktigt att du låter din höft och axel svänga med i steget. Våga ta ut svängarna! Höften ska åka lite framåt i varje steg och din axel såväl framåt som uppåt. Allt för att skapa mer dynamik och energi i steget. Din hund kommer att imitera dig. Ofta blir vi lite för stela i överkroppen. Det gäller i synnerhet när vi går. Då är det lätt hänt att vi ser ut som robotar i ringen och därmed att hunden får lite för bundna rörelser och avsaknad av energi i steget. Så våga låta din höft följa med framåt (rotera) lite i varje steg tar. Det innebär dessutom att ditt steg blir någon centimeter längre utan att du för den skull vinklar fram benet för långt i steget (viktigt då ditt steg blir för tungt samt ger dig och hunden fel tyngdpunkt om du sätter i foten för långt framför dig i steget - kom ihåg att det viktigaste är kraften bakåt i benets pendel).

Samtidigt jobbar du aktivt med din axlar. Tänk att du överdriver axelns framåt- och uppåtrotation i varje steg. Prova att svänga armarna med bestämda tag som om du var ute på rask promenad eller stod på dansgolvet så förstår du vad jag menar med axlarnas rörelser.

Som du kanske vet jobbar jag mycket med musik på mina kurser. Tänk dig att du lyssnar på en glad låt du tycker om med mycket energi. Då är det svårt att vara helt stilla med överkropp och höfter. Precis det är det du är ute efter i ringen! På såväl träning som uppvärmning är ett tips att jobba mycket med sk hoppsansteg. Målet är att skapa energi och dynamik i ekipagets rörelser. Energin följer med in i såväl hundens trav som ditt steg.

Hundens påskjut och energi i steget sitter i din fot!

Med den snabba hunden man springer med vill man ju att såväl ditt som hundens huvud i princip ligger helt stilla i rörelse. Med hunden man går med är det faktiskt lite annorlunda! Här vill du förstärka bilden av energi (ja många hundar du går med har precis all den energin av sig självt och hoppar snarare än går men då måste du som handler förstärka kraften i ditt steg) och rikta mer rörelseenergi framåt).

Med en hund man springer med måste ditt påskjut med foten komma i sista delen av ditt steg (i senare delen av bakåtrotationen, dvs att du fjädrar ifrån med foten). Med den lilla hunden måste du ofta fuska lite för att förstärka bilden av energi. Här kan du med fördel ha lite mer svikt i ditt steg. Fjädra ifrån lite mer i varje steg. Börja fjädra ifrån redan när din fot är rakt under dig. Då din fots påskjut riktas lite uppåt samtidigt som den skapar kraft framåt får du en hund som rör sig med mycket energi och rejält påskjut. Hur tidigt man fjädrar ifrån är en träningssak och något man får bedöma för respektive ekipage. Sådant jobbar vi mycket på mina kurser.

Det är lika viktigt som när du springer att ditt ben är sträckt i bakåtrotationen och att tårna sitter kvar i marken så länge som möjligt. När man går sitter dock nästan all kraft och fart i den främre delen av din fot (och mindre i låret jämfört med när du springer. Det är fötterna du måste jobba mycket aktivt med! Trampa ner med hälen först och fjädra sen ifrån med hög energi med mycket kraft. Prova att först vinkla foten så mycket uppåt som möjligt för att sedan vinkla den så mycket neråt som möjligt samtidigt som ditt ben åker bakåt. Det är med den rörelsen du skapar den mindre hundens påskjut. Från det att du sätter ner hälen måste din fot aktivt fjädra ifrån bakåt. Den främre delen av fötterna använder du hela tiden i ringen. Det är där och i din röst hundens energi kommer ifrån. Då får du ett lätt steg som gör att det ser ut som att ni dansar fram!

Hållning och core

Med hunden man går med är det lättare att få till hållning och core - men svårare att få till tyngdpunkt.

När man går är det lite lättare att få fram höften och hinna tänka på att lyfta hakan. Det ska strama över bröstbenet då du samtidigt sträcker på dig, skjuter bak axlarna något och skjuter fram höften. Risken är dock att man blir lite för upprätt eller ännu värre bakåtlutad. Då påverkar man hundens tyngdpunkt negativt. Nyckeln sitter i att fokusera på att enbart jobba med den främre delen av foten. Det är den som ska jobba och all kraft ska riktas bakåt. Ju tidigare du sätter i din häl i framåtrotationen desto lättare är det att få rätt tyngdpunkt. Får du till överkroppens rörelser med swag och mycket energi samtidigt som du höjer hakan och är glad har du vunnit jättemycket!

För att motverka att du blir stel i överkroppen kan det vara bra att jobba med såväl vänster som höger arm lite längre ifrån kroppen än du vanligtvis har. Trycker du då dina armbågar något längre bakåt än du brukar får du nästan per automatik rätt hållning. Mer om dina armar i nästa stycke.

Hundens position i förhållande till dig samt koppelhantering

Ju mindre din hund är desto viktigare är det att skapa avstånd mellan dig och din hund i rörelse. Våra fötter är trots allt ganska stora i förhållande till hunden. Risken är stor att hunden påverkas av din stegisättning på ett negativt sätt och ryggar undan någon centimeter i sidled varje gång alternativt får sin balans på vänsterbenen. Ju längre avstånd du får mellan dig och den mindre hunden desto mer syns den. Det skapar större möjligheter för hunden att stråla och ta plats i ringen trots sin ibland ringa storlek.

Att hålla kopplet med vänster hand så som om du hållit en sytråd är otroligt viktigt. Extra viktigt med den mindre hunden! Två eller tre fingrar är viktigt. Allt annat ser ut som att du håller hårt i hunden även om du inte gör det. Vinkla gärna ut handen åt vänster så att du visar åskådaren att du inte håller kopplet hårt. De som gått på mina kurser vet att jag är allergisk mot strama koppel. Mest påverkar det av naturliga skäl de mindre hundarna som inte väger så mycket. Ett sträckt koppel kan fungera utmärkt riktat rakt upp eller ännu hellre snett uppåt så att du vet att kopplet inte rör vid hundens öra. Det kan också göra att du genom vibrationerna i kopplet känner hundens rörelser utan att se den. Det får dock aldrig vara stramt, dvs att du inte känner motstånd! Då förskjuter du nämligen hundens tyngdpunkt bakåt och riskerar på så sätt att frambensrörelserna blir allt för höga och veviga samtidigt som hunden kör in bakbenen under sig för att få kraft i steget.

Jobba med högerarmen

För att ta plats i ringen och få hunden att visa upp sig är en grundregel att du jobbar med armarna lite längre ifrån kroppen än du skulle ha gjort normalt. Höjer vi samtidigt hakan och använder vår coremuskulatur tar du plats och får en hund som visar upp sig på ett annat sätt med mycket energi. Vänsterarmen måste vi ju ha helt stilla i rörelse i ringen för att inte störa hunden och i värsta fall få den ur balans. Tänk på att aldrig ha den i samma position som när du går på koppelpromenad!

Högerarmen är det däremot det väldigt viktigt att du jobbar aktivt med! Låt pendelrörelsen vara med. Överdriv gärna pendeln lite bakåt (inte framåt). Då kommer hela ekipaget att se mer dynamiskt ut. Ska du dessutom få lite swag i axlarna är det helt nödvändigt. Rör vi inte på axlar och högerarm i rörelse ser vi som sagt ut som stela robotar i ringen. Dessutom blir det mycket lättare att att bli parallell i axlarna.

Sammanfattningsvis

Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att det handlar om att du drar nytta av såväl den mindre hundens egenskaper såväl som den extra tid du får på dig att jobba med ditt eget ställande. Det är inte lättare att ställa en hund man går med i ringen jämfört med den snabba hunden. Personligen tycker jag nog tvärtom, men det handlar nog mer om vad vi har fallenhet för. Däremot skapar det möjligheter för dig som handler att bejaka och förstärka andra sidor hos hunden än enbart rörelsemönster och tyngdpunkt.

Ju mer energi och dynamik du har möjlighet att tillföra till synintrycket av ekipaget desto bättre är det! Ju mindre stel du bli desto mer levande och energisk kommer din hund att se ut. Få med höft och axlar i steget och du har vunnit mycket! Höj hakan, sträck på dig och var stolt över din hund! Lita på att du har guds gåva till mänskligheten på vänster sida om dig i ringen!